Idag har jag städat. Dammat, dammsugit och moppat golvet. Jag gillar inte att moppa golven. Känns som om jag drar runt skiten istället för att städa bort den. Men jag orkar inte knäskura som förr. Jag orkar inte köra med skurtrasa och levang. Så jag moppar och försöker intala mig: Det är bra nog.

Spolade av toan igår när jag duschade så den hoppad jag helt över idag. Och kände att det får faktiskt vara Bra nog

Om våren brukar jag ta ett rum itaget och tvätta fönster, byta textilier, polisha och torkar ordentilagre än vanlig veckostädning. Iår har jag tvättat fönstret i vardagsrummet, bytt gardiner men det blev sen bara dammtorka och moppa golvet. Orkade inte köra möblerna med möbelpolish. Orkade inte tvätta mattan och bära ner den och ta upp en annan jag brukar ha på sommaren. Det fick duga med : Bra nog.

Men det är en sorg att inte längre kunna göra som jag känner att jag vill. Det har gått 5år och jag har ännu inte vant mig vid att jag har denna kapacitetsbrist. För jag upplever det som en brist. Visst jag är jätteglad att jag fortfarande själv orkar städa mitt eget hem. Men känslan att bli skriven på näsan att jag inte klarar att göra allt på en gång. Den känslan är sorglig. Att inte ha samma kapacitet som förr. Att vara sämre än tidigare.

Idag har jag städa och i köket fick jag dammsugit vintermattan som ligger under köksbordet. Bar ner den och tog upp sommarmattan som är en gångmatta. Det känns ju bra. Men halvfärdigt för jag har inte sytt dom nya sommargardinerna. Tyget har legat i skåpet en månad. Inga andra grejer heller av det tyget till mitt sommarkök som finns i mitt huvud. Jag ser ju hur det ser ut och vill ju sy klart och sen ta en röjardag och tvätta fönster byta gardiner mattor, handdukar, dukar och kunna njuta av det stora, det hela resultatet. Nu får jag njuta av delmålen och känna att jag i alla fall har mattan på plats. Försöka intala mig att: Det är bra nog.

Har under maj burit upp nån stol, en solsäng, ett bord nån grej i taget. Inget samlat grepp där heller till balkongen. Nån kruka här. Nån planta där. Så splittrat. Eller är det många små delmål jag klarat? Känner att idag när jag sopat och moppat halva balkongen och fått dit den gröna mattan och möblerna så är balkongen verkligen halvfärdig. Andra sidan fattas och sen olja soffan och plantera resten tomma balkonglådor. Halvfärdigt känns inte Bra nog.

Hur ska jag kunna tänka att det är bra nog?

Hur ska jag kunna ändra inställning till hur jag får saker gjorda numera?

Det är ju inte så att jag inte försöker. Och visst händer det att jag lyckas men ..

Bra nog..... Ett diffust begrepp som är jättesvårt för mig att veta när jag uppnått? Är det alltid bra nog när jag gjort det jag orkar? Eller borde jag pressat lite mer? Kanske töjt någon gräns för att utvecklas eller blir det mer kroppslig avveckling för att jag däckar då??

Ja mycket sitter i tänket

Att ändra inställning och synsätt görs inte så lätt

Nu ska jag i alla fall gå ut och lägga mig på solsängen med lite kläder på (+17 halvmulet) och läsa min bok och titta mot den halvan som är klar och vila tills jag får besök.

Kommunal firar 100 år som fackförening och för 40kr fick man max 4 inträdesbiljetter till Lycksele djurpark och dessutom buss dit och hem.

Jag åkte buss dit och där anslöt dotter med sina två flickor. Vi har gått runt och tittat på djur. Kommunal har haft stånd lite överallt och där fick man väska, regnponcho, godis, tipsrunda mm. AFA delade ut lypsyl vilket var väldig poppis hos minsta flickan. Vi har sett bison, vincent, myskoxoar, ätit glass, fikat picknick vi haft med, sett killingar, vargar, rödräv, fjällräv, och

Jag har klappat en säl

Det fanns Lyckoland därman åkte karusell. Barn fick en åkbiljett på inträdet så dom åkte "tåg" och sen köptes det biljetter till nån flygande elefant.

Allt avslutades med att Team Pontares Kör från Körslaget sjöng på scenen. Vindarna viskar ditt namn, jag med den i örornen gick vi ut från parken efter en heldag. 10-16 så nöjd med dagen, och helt slut, for vi till hotellets lappkåta och beställde mat som var onödigt dyr men vi behövde mat innan hemresan.

Så glad att jag orkat knalla hela dagen även om det blev tungt mot slutet. Parken som djurpark var inte mycket att yves över. Lite djur, dåligt skyltat och ja, det saknades organisation på nått sätt. Kul att ha varit där men jag far nog inte dit igen nu när jag vet vad som finns där. Inte om jag ska betala fullt inträde.

Jämfört med Ranua så vinner Ranua STORT. Mer djur bättre skyltat fler toa och, ja helt enkelt mer djurpark för pengarna.

Men för den peng vi betalat idag så var det jättebra och med allt annat jippo där.

STORT tack till Kommunal Det var en himla bra grej

Värmen och sommaren kom idag. Efter en natt med regn och en mulen ruggig morgon funderade jag på hur jag skulle fördriva dagen. Men se det löste sig av sig självt. Strömmen gick så kvar blev bara att tvätta förnstren i vardagsrummet. Och under dagen har jag lyckats tvätta fönstren och sätta upp sommargardiner. Sen blev det lunchpaus och så kom solen så jag fick vila mig mera. Det behövdes för kroppen värkte både högt och lågt. Men efter nån timme i solen blev det dammtorkat och ytterligare en timme i solen gjorde att jag orkade dammsuga och torka golvet. Så nu är det fint där.

Har igår sett första citronfjärligen. I förmiddags såg jag våran igelkott promenera över gräsmattan som nu börjar vara mer grön än brun. Det går fort. Och många blommor kommer som raketer ur backen. Ikväll när jag cyklade i Tshirt till ICA första gången i år såg jag att en mindre björk hade drygt halvt utslagna löv och andra träd var också skiftande i aningen grönt. Vinbärsbuskarna på gården här har nästan full utslagna blad. SÅ HIMLA UNDERBART att sommaren solen och värmen kom till mig och alla andra.

Det är som om mitt liv blir på riktigt när det är sommar. Då är det som det ska. Resten av tiden är tja svårt att beskriva men som om jag var på fel plats. Men jag vill ju vara med mina barn och barnbarn så nära som möjligt. Då kan jag inte bo närmare ekvatorn där det är varmt jämt.

Ja, om jag vinner drömvinster kan jag nog fixa nått bättre men just nu är allt toppen för vi har +23 kl 18 fredag kväll 14 maj och allt är som det ska

Idag har jag försökt att ta hand om mig själv. Satt länge framför tvs nyhetsmorgon. Sen körde jag lite gympa, tog en cykeltur. Kom hem och duschade och la mig att meditera till dedejerdoo-musik som jag tycker så mycket om.

Lite lunch och jag tog fatet med ljusen och knallade över till grannarna som var så snälla att köra mig hela vägen till Karungi för några veckor sen. Ja, några ljus är ju inte mycket i ett sånt sammanhang. Men dom ville inget ha och lite uppskattning är aldrig fel.

Det blev en trevlig pratstund och fika. Vi kom underfund med att vi ha ännu fler gemensamma bekanta. Och så hade hon bakat en småkaka som var så himla god fast söt. Måste nog be om receptet.

Kom hem och tog tag i lite sömnadsarbete. Satt ute och nålade mm och in och sy på maskin och ut igen. Det blev två prickiga tygkorgar och två pannlappar

   Ja detta är då pannlapparna. Korgarna åkte till hon som ville ha dessa tygkorgar. Jag köpte ju tyget och har sytt 4 kökshanddukar, 2 tygkorgar och 2 pannlappar av ½m av vardera färgen. Detta var en del av 30årspresenten.

Förra veckan lyckades jag sy klart en väska som en kompis beställt.

   Blev ju bra den också. Vaxdukstyg från ÖB. Mkt bra till väska

Men nu har jag länge hamnat in i gamla mönster i mitt beteende. Jag presterar och producerar för att jag vill fylla behovet av att visa hur duktig jag är. Se här allt jag gjort, allt jag skapat. Men nu måste jag stoppa. Jag behöver inte göra en massa tingestar för att ha rätt att leva och må gott.

Så därför började jag denna dagen med gympa, och meditation. Bara för mig att må bra av. Då har jag i lugn och ro hunnit sy lite och fått detta klart. Har haft en underbar dag då jag pysslat på och kännt att denna dagen levde jag på mina villkor.

Det handlar ju om vilken inställning jag har. Vilka tankar som snurrar runt i skallen. Det är så avgörande. Och idag blev en riktigt go dag. Har hunnit ligga på soffan i solen och bara gotta mig. Har lagat mat, varit på affären och köpt glass om det kommer någon som är sugen. Ja, kanske jag blir sugen själv..........

Nu ska jag försöka göra klart ännu ett projekt framför tvn. Ja det kan bli ikväll eller i morgon. Det blir klart snart. Det är ju inte så att jag kommer att sluta handarbeta lite. Men sluta göra det av prestationsbehov

Livskarusellen som snurrat så fort senaste tiden håller på att sakta farten så att jag kan åka med ett tag till. Men det har gått fort. Trodde att nu har jag gott om tid att vila och pyssla hemma. Nästa vecka är det helgdag. Men ops vad fel jag hade. Det är ju redan imorgon. Eller det är redan den veckan som jag trodde skulle komma nästa vecka. Jag blev snabbt en vecka kort.....

Men det är bara att beta av en sak i taget och inte lägga till så mycket nytt så kommer allt att bli underbart och sommar kommer med stormsteg. Jag väntar otåligt på ryssvärmen. Hoppas den kommer i morgon och stannar till september.

Det vill jag önska mig. Ryssvärme hela sommaren.

Ja, varannan tisdag har jag åkt till stan under vintern och våren för att träffa mina vänner i Samtalsforum. Idag var en sådan dag. Hann göra några ärenden på stan innan jag tog lokalbussen till Ersboda. Vi åt lunch, jag min medhavda och dom åt något dom lagat till gemensamt.

Som vanligt mycket bra samtal om livet och dess skeenden och varför det sker som det sker och hur vi reagerar på det som sker. Och det är ju mycket och ofta.... Ja som nått sker...

Vi åkte även ner på stan och satt på ett kaffe och jag fick thé och "negerboll" då det idag är "negerbollens dag" Ja jag vet att det heter chokladboll numera. Så mysigt att sitta där och prata livet mitt i livets brus på ett kafé med människor runt omkring som kommer och går. Hänga på fik är mysigt och det gillar vi alla tre som satt där idag.

Gick ner till "båten" och inväntade svärsonen att han skulle avsluta dagens arbete. Och så fick jag en pratstund med honom och blev undertiden hemkörd. Även denna skjuts är ju ett sätt att umgås.

Väl hemma knallade jag till grannen och hämtade en påse med enkäter som jag delade ut här hemma i husen, 44 brevinkast. Sen blev det att läsa dagordning, valberedningens berättelse, motioner, nya stadgeförslaget för lokalföreningarna, och började läsa på verksamhetsberättelsen och bokslutet för Riksbyggen, typ en bok. Jag gillar ju sånt. Och det bästa var ju att jag satt i linne i solen på balkongen och läste kl 18 -19 idag. Hann ligga en stund på soffan där i solen och slappa och njuta bara.

Lätt middag framför tv:n och nu blir det tv nyheter och sen ska jag ta en god bok och gå till sängs för natten.

Det har varit en bra dag.

Så kändes det mesta igår. Jag klev upp på köksstegen för att ta ner en låda och halkar och faller baklänges in i tamburmajorn bland kläder och cykelkorg. Landar på vänster axel. Det knäcker till i nacken och jag får ont på vänster sida i rumpan och ja lite över allt där. Inget jättefarligt men det var en obehaglig upplevelse.

Sen bränner jag munnen på nybryggt thé. Ja, det vet vi ju alla hur det känns. Jag ska steka plättar och tappar smörkniven på golvet och måttet i smeten mm. Flera gånger innan jag stekt 6 plättar som alla fastnar i pannan en efter en.

Jag ska ta ett par glasögon och lyckas dra ner tre andra från hyllan. Jag har gjort egen juice och häller upp ett glas. Häller så fort att det når botten med fart och far ut. Jaha, jag torkar upp och tar en klunk och sen sätter jag mig i tvsoffan utan glas. Det står kvar när jag kommer upp morgonen därpå. Då är det ju bara att hälla ut den fina juicen.

Många missar under dagen.

Jag blir sorgsen och lessen och skrämd av dessa dagar då så mycket krånglar. Hjärnan hänger inte med och kroppen ja, den styrs ju från hjärnan så det blir klumpigt fumligt och struligt. Jag vet att mycket kommer från stress och jag har haft för högt tempo. Jag håller på att bromsa in men allt tar ju sin tid. Det jag redan bokat och lovat och kan göra vill jag fullfölja och istället minska på kommande  aktiviteter. Jag känner mig inte stressad. Tycker ju bara att det är så roligt att göra allt möjligt.

Ja, sen har jag ju strulet med Blingos betalningsföretag Klarna. Fakturan förföll den 22 men jag hade missat det och betalade en delsumma den 29. Den 29 skickade dom en påminnelse om hela beloppet +50kr i deras avg. Samt hot om att om jag inte betalar hela beloppet före 8 så går det till inkasso. Jag fick detta brev den 4 och den 8 är idag lördag. Inte mycket till spelrum där inte

Jag vill ju inte betala hela beloppet då jag redan skickat en delsumma. Har mailat med dom och det är mest automatsvar så jag får inte så mycket hjälp där.Men jag känner att om man är 8 dagar sen så är man sen, absolut men det är inte dags för inkasso. Och dom har ju fått pengar. Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska trassla mig ur detta. Har idag betalat de 50kr i förseningsavgift. Men det var väl försent det också. Har mailat igen och vill få veta hur mycket dom vill ha för att jag ska bli kvitt dom. Gillar ju Blingos kläder men jag kommer inte att handla av dom när dom först erbjuder sockor gratis när man handlat för ett visst belopp och sen skriver dom in rabatten men räknar inte med den. Så dom fick jag betala. Sen har dom valt detta bolag för att driva in pengarna. Nej, visst har jag mig själv att skylla att jag var sen. Men andra firmor brukar skicka påminnelse efter 14 dagar och då säga att om du har bet den senaste tiden så kan du bortse från detta brev. Inte hota med inkasso. Ja, jag ska ringa dit på måndag för att få ett slut på skiten. Det blev så trist trassligt och  tråkigt. Känner mig lite uppgiven. Hoppas jag lyckas hitta ett telfonnr till nån där på detta KLARNA.

Annars har jag haft en bra dag idag med sol, en liten tjej på besök och det är roligt att baka sandkakor i solskenet, lite meditativt

Ja jag har ju knallat på och orkat en väldig massa hela vintern och våren. Visst har jag haft flera dagar då jag legat, men inte som förut. Men förra veckan blev en riktig piller- och vila-vecka.  Försökte ju bunkra kraft för...jaf fick ju förtroendet att ta hand om alla mina tre barnbarn som jag körde hem från dotterns 30årsfest i lördags. Jag fick upp dom och vi hade kvällsfika och film-mys och sen borsta tänderna och ner i sängen och läsa saga. Det var så himla mysigt att ligga där med dem alla tre. Till sist somnade guldklimparna 2330. Jag steg upp vid halvåtta och fixade frukost åt dom och vid 10snåret for lillkillen med de sina. Vid 11tiden ringde jag och bad om hämtning av flickorna.

Jag la mig kl 11 var uppe vid ettiden och åt piller och yohurt. Var sen uppe igen och åt piller och en macka runt åttatiden och sen vaknade jag på måndagmorgon kl0600. Snudd på 20 timmar på raken. Har dragit ner på tempot denna veckan och plockat lite i taget efter sänggästerna och igår kändes allt lite piggare. Så jag var på byn och handlade, hade besök, var i källarna med madrasser mm och bar upp möblerna till balkongen. Somnade i tv-soffan runt sju vaknade och somnade om i andra hörnet av soffan och vaknade drygt åtta och då blev det stänga allt och ner i sängen och sov till åtta i morse. Alltså drygt 12 timmar igen.

Ja, slut buffert vill jag kalla detta. Idag har jag varit till Café 5an på kyrkan en stund, bakat bröd, vilat och suttit ute på balkongen i solen och sytt lite. Har tänkt hålla mig vaken lite längre idag. Men går det inte så är det bara att sova. Behöver bunkra sömn, vila och energi.

Jag har så mycket lust att göra allt möjligt. Men kroppen hänger inte med så jag får sakta ner och göra men i lugnare tempo. Ivern far lätt iväg med mig.

Har ändå märkt att när jag får riktigt ont numera så har rädslan försvunnit. Jag tänker bara att " jaha, ja men då tar jag piller och lägger mig" . Jag har ju tid att ligga. Jag har piller som hjälper och div dynor och salva. Förr blev jag så ledsen och rädd och kände mig så nedstämd. Ja, jag känner inget jippi nu heller Men jag känner bara att ok, då var det så här det blev nu. Bara att kurera och vänta så blir det bra igen. Och jag tappar liksom inte humöret längre. Jag kan ligga där med vrålvärk och ändå känna mig lite glad och tänka på annat. Lite diffspärr mellan kropp och själ. Kroppen får liksom värka på där den vill. JAG mår bra i själen och ägnar tiden till att filosofera och sova och tänka. Det är stor skillnad på detta nu och förr när jag mest blev stressad av att bli däckad och rädd för hur ont det egentligen kan göra och vad detta värkande som fick mig att svimma ska sluta med.

Jag är så tacksam för att jag får vara hemma och ta hand om mig och kan känna lugnet även när värken attakerar mig som värst. Att jag kan styra mina göromål och själv planera och ändra eftersom kroppen ger signaler om aktuella läget.

Ja, ni som orkat läsa ända hit, hoppas att ni inte tråkas ut och att ni kan hänga med i mina tankar om min vardag om mitt liv.